Någon ligger i gräset, med frostiga kläder, så stilla och vit
Och blåljusen blinkar, tänk vad man kan göra med en liten kniv
Och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar?
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma?
Var det dig jag såg som ett spöke från döda drömmar?
Var det dig jag såg?
Har jag äntligen lyckats glömma?

[Kent - Järnspöken]

Jag har sträckt låret. Rejält. Det gör ont.
Och vi ska vandra imon, istället för stonehill.
Det kommer göra mer ont. Kul.
Ska iallafall ta med mig kameran, så ah.
Ni får antagligen massa bilder imon. HÖHÖ, njut!
Maria kommer snart oxå och ska sova här, wiie!
Nu ska jag fortsätta droga Kent. Som alltid.
Bilderna nedan är tagna på förra årets vandring.
Jag var nästan söt då. (: